Stäng åv ede speli!

På Gränsen

2006-06-04T19:11:00.000+03:00

PowerPark har ändrats mycket sedan jag var här sist, för cirkus ett halvt år sedan. En halvfärdig bergochdalbana, som för en gångs skull är byggd i äkta trä, samsas om utrymme tillsammans med en betydligt mer moderna korkskruvs-variant. Minns tillbaka till korkskruvs-maratonen på Borgbacken för några år sedan.

Men det är inte detta vi är här för idag, min pappa och jag. Vi är här för att bränna gummi på Mika Salo Circuit. När jag var här senast fanns bara inomhusbanan tillgänglig, med sina motorstrypta bilar. Utomhusbanan är the real deal.

Vi börjar båda trevande. Jag kollar in de rätta linjerna i kurvorna, och snurrar två gånger i den knepiga första kurvan. Efter den första av två tiominuters-sessionerna är jag två och en halv sekund efter far min. Jag känner mig både chockad och besviken på samma gång.

I det andra passet flyter allt betydligt bättre, och jag förbättrar tiden med två och en halv sekund. Men det gör även min pappa. Suck. Jag är nästan lite deppad när vi slänger av oss overallerna.

"Nou bleiv he sveitot!" kommenterar pappa. Svettigt? Jag är snustorr. Något är fel. Om pappa svettas, och inte jag, så står något inte riktigt rätt till. Jag frågar honom hur han hanterade banan. "Bromsa innan kurvan, full gas ut." Hmm. Jag var rädd att Karten skulle snurra vid för mycket gas. Jag beslutar mig för att ta en extra runda, men pappa är för trött för att köra mera.

Fokusera. Första kurvan närmar sig blixtsnabb. En knepig halvhårnål. Jag bromsar in, häver upp en sladd, och samtidigt som jag pressar full gas ur kurvan går det upp ett ljus för mig. Tvinga bilen göra det du vill. Om den inte svänger, tvinga den. Slit loss ratten, sparka på pedalerna.

Och plötsligt infinner sig ett nytt flyt. De tidiga gaspådragen möjliggör helt nya linjer. Jag är inte rädd längre. Om det släpper, så släpper det. Bilen susar under bron, mot banans bredaste kurva. "Bromsa inte" sade farsan. "Släpp gasen, sväng in, och full gas ut". Jag tar höjd för en bättre utgångsfart. Släpper gasen. Svänger in. Och full gas igen. Hjälmen skakar, däcken skriker, och bakvagnen kysser gräset. Ett helt nytt flyt.

Sessionen närmar sig sitt slut. Ut på startrakan böjer jag mitt huvud, och ser bara en tunnel framför mig. Jag, banan och bilen. Inget annat existerar. Första kurvan sitter. Full gas ut. In den lömska andra böjen. Ut med höger-bak på gräset. Igenom tunneln. Ta höjd i den breda kurvan. Hela bilen skakar febrilt. Skär chickanen rakt. Glid ut lagom mycket i den sista stora kurvan, och studsa över curbsen i mål.

När jag lyfter upp foten från gasen märker jag hur styv den blivit. Jag släpper taget om ratten. Fingrarna värker. Svetten rinner. Jag glider långsamt tillbaka i depån, och ställer mig upp på darrande ben. "Det där måste vara en klar förbättring" sa jag, fast på Årvasdialekt. Varvtiden var tre och en halv sekund snabbare, en sekund snabbare är farsans. Jag log.

Det är sånt här som får en att uppskatta när Loris Capirossi drar full gas på sin Ducati, och den protesterar vilt. Men han håller i. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket den skakar. Men Rossi vann ändå loppet på Mugello, helt enkelt för att han är bäst. Det ser så enkelt ut.

Men jag är förstås fortfarande spelnörd, så Hitman Blood Money har gått varmt de senaste dagarna. Vilket kalasspel alltså. Kanske återkommer med en recension inom kort.

Datanomexamen har jag också fått sedan jag skrev senast, och med det en massa pengar. Om jag beräknat det hela rätt så har jag ca 2250 euro på banken på måndag, då jag får min första utbetalning från jobbet. Äntligen börjar vädret tillåta gräsklippning, istället för att stå och peta på saker i ett dike bakom den lokala servicestationen.

Pengarna innebär givetvis välbehövliga grejer såsom Xbox 360 och DS Lite. Jag kanske köper 360:n redan nu, fastän köpet var planerat till i höst i samband med releasen av Mass Effect.

Konsolfestjuttun: detaljer

2006-05-31T19:38:00.000+03:00

Helgen 16-18 juni tycker jag verkar vara ett perfekt tillfälle för att slappa och spela konsolspel tillsammans. Därför tänkte jag ha öppet hus just den 16-18 juni, efersom mina föräldrar är bortresta och jag har ett stort rum på vinden samt tre teven som bara skriker efter uppmärksamhet.

Planerade konsoler är PS2 med Tekken, Soul Calibur, Gran Turismo samt eventuella förstärkningar. Till min GC går det att spela Smash Bros, Mario Kart och Övrig Skit. Jag förväntar mig även att Anttu kommer och tar med sin 360 med ett Dead or Alive 4 ;)

Typ fem-sex personer skulle vara bra, och de jag har i åtanke är Tom, Kim, Robbe, Anttu samt jag. Om någon annan som råkar läsa den här bloggen är intresserad (jag tittar på dig Johan) så är det bara att hojta till på MSN eller kommentarerna.

Så nu vill jag veta vilka som har intresse, vilket ni fördelaktigt anmäler i kommentaterna till denna post, så att alla kan läsa det som sagts. Om någon har en större teve så får ni gärna ta med den, typ en av mina är väldigt små (den som jag hade i staden alltså). Chips och annat gott medtages av deltagaren, och helst ingen alkohol (mina farföräldrar bor tvärs över vägen). Mat kan säkert fixas på en lokal Koti Pizza, men micromat är fortfarande Guds gåva till människan. Sängar finns det relativt gott om, men man kan ta med sovsäck för säkerhets skull. Madrasser har vi dock i mängder. Jag kan typ rita en karta i paint vid behov, för hur man hittar hit.

Så anmäl ert intresse eller klaga på absurditeten i hela arrangemanget i kommentarerna till detta inlägget, och vi ska se hur hela skiten utvecklar sig.

Alla älskar Katamari

2006-05-23T21:12:00.000+03:00

Vänner av ordning reagerade säkert på det väldigt ytliga "Katamari"-inlägget i mitt senaste inlägg. "Va fan pratar han om?" kanske vissa funderade, "Jag vill veta mera! Snälla!" kanske en annan utropade.

Säkerligen brydde sig ingen överhuvudtaget. Men här kommer ändå en utförlig (eller inte) genomgång av detta förunderliga spel (kudos till Tom och Robbe som bidrog med spelet som födelsedagspresent! Inte så mycket kudos till den jäveln som stal Robbes väska).

Anyways, We Love Katamari är antagligen ett av de mest knarkade, ultra-japanska, spelen du kan hitta. Du rullar en boll över saker, vilket gör att bollen blir större. That's it. Det är det enda spelet går ut på. Men det är hiskeligt underhållande ändå, när din helvetesboll slukar människor för att sedan trassla in dem i triumfbågen. Musiken är typ den bästa någonsin, om man gillar freakad musik förstås.

Så det är alltså jävligt kul. Men igår kväll tog det slut, när den tidgare så självsäkra solen slukades av min bautakula. Det var sorligt. Men jag i alla fall kvar utmaningen att få alla fansen nöjda med sina Katamaris (allt från elefanter till hundar).

Herrejävlar vad hett!

Någoning som var mindre kul var jobbet idag. Satt i runda slängar sex timmar (mer eller mindra) och petade loss tapet-juttur från trappsteg. Jättekul. Men hey, Lordi vann Eurovision! Skål!

[Untitled]

2006-05-22T18:46:00.000+03:00

Förlåt, kära blogg. Förlåt för att jag försummat dig de senaste dagarna, helt utan någon vettig orsak. Orsaken att jag inte har skrivit är att jag bara inte orkat. Jag har varit trött ända sedan lördag, vilken från och med nu kommer att bli ihågkommen som dagen då Lordi vann. Som ett sammaträffande visade sig att eurovisionen sammanföll med Toms förlovningsfest, så det drack, vrålades och rullades Katamaris ända in på småtimmarna. I mångt och mycket en lyckad kväll, även om en viss Vöråbo inte håller med. Jag känner fortfarande stanken av magsyrorna.

Men allt detta är mycket Old. Idag började jag med mitt nya sommarjobb som gräsklipparspecialist åt hemkommunen. Vilket i runda slängar betyder att jag kommer att sitta åtta timmar om dagen på en gräsklippare i över en månads tid. Yey. Men efteråt har jag förhoppningsvis råd med både en Xbox 360 och en DS Lite.

Gräsklipparen på bilden har inget som helst att göra med texten

Åh, PS två, var är du nu... då?

2006-05-17T12:44:00.000+03:00

Det hände något fantastiskt i dag. Helt omotiverat fick jag en födelsedagspresent av Kim, en kompis sedan många år. Jag hade inte gett något åt honom till hans födelsedag, men ändå fick jag ett sprillans nytt inplastat Soul Calibur 3. Man tackar ödmjukast. Det är bara ett problem. PS2:an är hemma i Oravais, och jag är här i Vasa, vilket orsakar lite problem.

Därför är planen att jag ska åka hem idag, då vi inte har någon skola imorgon. Dels för att spela Soul Calibur, men även för att ta med den tillbaks till stan för Toms förlovningsfest på lördag. Att spela Soul Calibur 3 på fyllan måste bara vara en höjdare, right? Minns tillbaka till samme Toms födelsedagfest, där jag till sist inte längre såg någon skillnad på Bowser och Link i Smash Bros. Då har det verkligen gått för långt.

Så om bara morsan skulle ha vett att ringa tillbaka, så ska jag pallra mig hemåt. Vi hade nämligen kommit överens om att hon skulle komma och köra hem lite grejor från studentlyan. Jag minns bara inte om det var idag eller imorgon. :P

Nåja, det går ingen nöd på mig här. Förhoppningsvis kan jag motivera Anttu och Jonathan att plocka upp Trackmania igen. Gårdagens session var synnerligen underhållande, och svettig. Det var riktigt hårt motstånd, och jag lyckades bara med en enda seger under kvällen. Jag som brukar vara överlägsen vanligt folk. :(

Om allt annat fallerar har jag fortfarande Den Längsta Resan, the Longest Journey fast på svenska, med Regina Lund i hvuudrollen. Hon äger, även om resten av röstskådisarna tenderar att överdriva sina framträdanden.

Recension: Dreamfall

2006-05-16T13:20:00.000+03:00

Vi ska klargöra en sak med detsamma; jag gillar inte äventyrsspel. Den gamla skolan alltså, med vilket jag menar Monkey Island, Grim Fandango etc. Missförstå mig inte nu, de hade alla underbara karaktärer och miljöer, men problemen var helt enkelt för mycket för mitt schmup-infesterade huvud. Jag var oftast tvungen att alt-tabba mellan gamefaqs och spelet, vilket inte gjorde mycket för inlevelsen.

Entré då för Dreamfall, uppföljaren till The Longest Journey från år 2000. Ragnar Törnqvist har under utvecklingen bedyrat att han vill få folk intresserade av genren igen, genom att helt enkelt se till att de flesta klarar sig genom äventyret. Därför är problemlösandet väldigt nedtonat i Dreamfall, både på gott och ont. Positivt är förstås att story-flödet är konstant, medans bristen på utmaning faller på minussidan. Kort sagt känns det ofta som att du ser på en film istället för att spela ett spel. Men vilken film sen!

Du antar rollen som Zoë Castillo, en ung tjej som bor med sin far i Casablanca någon gång under 2100-talet. Det som är omdelebart imponerande är de detlajerade miljöerna och röstskådisarnas insatser. De gånger dialogen känns styltad eller malplacerad under spelets gång kan lätt räknas på fem fingrar.

Hursomhelst dras Zoë in i handlingen på ett behagligt sätt, d.v.s. i början av spelet lever hon ett helt vanligt liv, går på gym, träffar kompisar etc. Men en ständigt återkommande sinnesbild av en liten flicka och ett ruggigt spökhus i ett snötäckt landskap börjar snart plåga henne. I samma veva dras hon in i en konspirationshärva involverande ett av världens största företag, och därefter eskalerar handlingen.

Du får även kontrollera två andra karaktärer under spelets gång (egentligen tre, men den tredje styrs endast under spelet inledande kapitel). April Ryan är bekant från det första spelet, medan den andra en mystisk religös riddare.

Kort sagt är det handlingen som gör det här spelet, och då är det tur att den är så pass lyckad som den är. Helt perfekt är den förstås inte, då många frågor lämnas obesvarade efter sluttexterna, och det bäddar för en uppföljare.

För att behaga dagens actionknarkare har man även slängt in ett par mindre lyckade actionsekvenser, som fokuserar på närstrid medelst svärd eller käpp. Det enda du kan göra är att välja mellan hårt och svagt slag, samt att blocka. Vädligt, väldigt, basic, så om du vill ha roliga närstrider kan du vänigen fortsätta spela God of War. Någonting som är något mer lyckat är stealth-sektionerna, som tar inspiration från de senaste årens Splinter Cell-spel. Återigen är det väldigt grundläggande saker det handlar om, du har inga som helst gadgets att använda överhuvudtaget. Men tack och lov fungerar dessa sektioner bra som omväxling, men de skulle vara på tok för svaga för att bygga ett helt spel på.

En annan, betydligt mer intressantare, spelmekanik är fokusfältet. Med ett tryck på den högra musknappen poppar det upp ett blåskimrande konformat fält framför din karaktär. Med detta kan du scanna omgivning efter intressanta föremål som du kan integrera med. Detta tillför dock en intressant tvist till problemlösningen som är mindre lyckad. Du måste nämligen tänka på att det du ser på skärmen är inte nödvändigtvis vad din karaktär ser. Som exempel kan jag nämna en nivå där jag smög runt med April i en sorts grotta. Du måste gömma dig för att se vakten knacka in den ndövändiga kombinationen på en dörr. Jag såg personligen exakt vilken kombination han använde, men det gjorde tydligen inte April. Efter ett par försök kom jag på att använda fokusfältet, och vips kunde hon kombinationen och forstatte genom dörren. Idiotiskt.

Fastän jag spytt väldigt mycket galla de senaste styckena, så är Dreamfall överlag en riktigt angenäm upplevelse, främst tack vare karaktärerna, miljöerna och den fantastiska storyn. Det är en bit kvar tills jag vågar påstå att äventyrsgenren är pånyttfödd, men Dreamfall är i alla fall ett fullvärdigt försök, vars handling du kommer att älta i ditt huvud veckor efter att äventyret är över.

8/10

THE UNDREAMING IS UNCHAINED

2006-05-15T23:50:00.000+03:00

...

Va fan. Jag hatar cliffhangers. Fy fan vad jag hatar dem. Och jag stötte på en av de värsta jag sett för några minuter sedan, när jag klarade Dreamfall. Fast egentligen är den väl inte så dålig (inte som Tomb Raider Legend som slutar mitt i storyn) då det var storyn själv som gör att jag vill ha mer, MER!!

Det kan jag säga redan nu, trots ett par lösa trådar här och var (GIEF SEQUEL PLZ!) så hör den här historien hemma right up there tillsammans med likar som Planescape: Torment och Knights of the Old Republic. Det är bara det att spelet inte är särskilt upphetsande i övrigt, då problemlösningen är väldigt grundläggande och action/stealth-sekvenserna lite väl basic. Återkommer antagligen med en mer utförlig recension imorgon, om jag inte drar igång the Longest Journey i förväg. Måste veta mer om karktärerna, världen, ALLT! SNÄLLA FUNCOM! GÖR EN UPPFÖLJARE!

Recap (eller hur jag glömde att skriva i bloggen)

2006-05-15T16:33:00.000+03:00

E3 var som bekant förra veckan, och med det följde en ohälsosam dos av F5-hamrande med Gamespots videotjänster i Opera-fönstret. Många intressanta spel visades, men mest imponerande var nog Nintendo Wiis möjligheter. Efter som jag har listmani kommer även nu en sanningens lista över de fem hetaste spelen på E3:

1. Red Steel (Ubisoft, Wii)

Vilka fruktansvärt jävla coola möjligheter alltså! Jag menar, såg ni när han slogs med svärdet, eller lutade pistolen i sidled, GANGSTA-STYLE? Har potential att bli en riktig klassiker, i egenskap av det första spelet som verkligen utnyttjar Wii-kontrollens möjligheter.

2. Heavenly Sword (Sony, PS3)

Jag älskar God of War. Stridssystemet är så enkelt, och samtidigt hur kul som helst. När Kratos är förbannad dör folk, sade en gång en mycket vis man. Heavenly Sword är allt God of War var, fast med nextgen-grafik och en eldig redhead i huvudrollen, utrustad med fler combos än Dante och Kratos tillsammans.

3. Mass Effect (Microsoft, X360)

Spelet som mycket väl kan bli världens bästa, tack vare det enkla faktumet att Bioware är större än Gud. KOTOR är än idag i det närmaste fulländat, vilket lär ändra sig när Mass Effect anländer i höst med helt nytt dialogsystem och en galax lika stor som din fantasi. Räds redan nu, Mass Effect KOMMER att ta över ditt liv.

4. Super Smash Bros. Brawl (Nintendo, Wii)

Den roligaste trailern på hela mässan, samt även den roligaste överaskningen, då många inte trodde att det skulle visas efter Nintys presskonferens. Men den kom, den såg, och den segrade. Dessutom var Snake med i den. Äg.

5. Metal Gear Solid 4 (Konami, PS3)

Den femton minuter långa trailern övertygade, föga förvånande. Raiden har äntligen växt upp och blivit cool, samtidigt som Snake skjöt sig själv, som den senila gubbe hab är. Halleluja. Jag hoppas bara att de gör något åt kontrollsystemet, som fortfarande var undermåligt i Snake Eater.

Dessutom hade jag mängder av andra saker att fundera på, såsom sistaversionen av slutarbetet och bokföringprov.

Nu är alla dessa tre ändamål avklarade, och den sista veckan i skolan kommer att resultera i ett enda långt slappande. Nu kommer jag antagligen att ha tid att varva Dreamfall, något som borde ha gjorts redan för två veckor sedan.

Till sist måste jag bara ge Mika Kallio en klapp på axeln för ett fantastiskt sistavarv i roadracingen. Från fjärde till första plats på två rakor och en kurva är smått imponerande.

Wiiiiii!

2006-05-09T21:10:00.000+03:00

Herregud, det är knappt så jag kan sitta still. Jag vill göra nåt. Skjuta. Fäktas. Spela pingis. Fiska. Men framförallt vill jag svinga den mest åtrovärda fjärrkontollen i hela världen i detta nu; Ninendo Wiis kontroll.

Jag menar, herregud, den har en jävla högtalare inbyggd. En högtalare som simulerar ljudet av en bågsträng och en swishande pil i Zelda. I ZELDA FFS! Lägg till detta Mario, Metroid, Red Steel och en massa andra spel som ska visas på mässgolvet imorogon (närmare bestämt 27 stycken totalt) och ni förstår varför jag är smått hysterisk. DA REVOLUTION BEGINS HERE!

...

Ett annat betydligt sorgligare kapitel är Sony. Fy fan. Först lyckas de slösa bort den första kvarten på en fullständigt värdelös Gran Turismo HD-demonstration. På tre banor. Tre. Inte en, tre. Sedan fortsätter de med hopplösa Genji 2 och fantasilösa Resistance. Som grädde på moset annonserar de en helt värdelös och uråldrig tilt-funktion till sin Dual Shock. Dual Schock FFS! För tredje gången! Man avslutar i stor stil genom att ta 600 € för hela fanskapet. Fy fan. Det enda som räddade demonstrationen var Heavenly Sword och förstås Metal Gear Solid 4. Framförallt Heavenly Sword ser fruktansvärt kul ut.

Nu är det bara Microsoft kvar av trion. Sedan är det dags att kröna E3's kung 2006. Jag satsar mina pengar på Miyamoto! :D

E3 FTW!

2006-05-08T16:45:00.000+03:00

När jag var liten trodde jag att det inte kunde bli mycket bättre än julafton. All förväntan och tisslande och tasslande byggdes upp till ett fullständigt klimax vid kvällskvisten. Glädjen visste inga gränser när jag hittade en skiva med Carmageddon 2, Tomb Raider 3 och Motormash bland julpappret.

Idag är det annorlunda. De enda sätten som Julafton står emot denna maj-vecka är julmaten och Kalle Anka. Mina damer och herrar, det är E3!

Världens största spelmässa inleds inatt med Sonys presskonferens. Ser Killzone och Motorstorm lika bra ut i realtid? Kommer Metal Gear Solid 4-trailern att avslöja något nytt om Snakes sista äventyr? Och min personliga förhoppning, ett God of War till PS3. Drägel.

Sony - Tisdagen den 9:e maj kl 02:00, finsk tid.

Därefter följer Nintendos slutgiltiga avteckande av Wii. Det ryktas att den fortfarande har en sista stor hemlighet att avslöja. Förhoppningarna står till Super Mario, Metroid Prime 3 och Zelda. Både nextgen och currentgen till Zelda tack, Twilight Princess längtar jag fortfarande ytterst mycket efter.

Nintendo – Tisdagen den 9:e maj kl 19:30, finsk tid.

Slutligen har vi Microsoft och deras Xbox 360. Själv hoppas jag mest på ett eventuellt avtäckande av KOTOR3, samt mer om Mass Effect. Båda utvecklade av Bioware, världens bästa spelhus. Annat intressant är givetvis Halo 3, Forza 2 med mera.

Microsoft – Tisdagen den 9:e maj kl 22:00, finsk tid.

Alla konferenserna sänds live på gamespot, helt gratis. MS' konferens sänds dock med en timmes fördröjning, av någon knarkad anledning.

Recension: Europas GP 2006

2006-05-07T23:40:00.000+03:00

Idag släpptes Europas GP, den efterlängtade uppföljaren till San Marinos GP och del tusen-någonting i den fantastiska Formel 1-serien. Seriens starka sida har alltid varit att det hela tiden levereras nya episoder med endast två eller tre veckors mellanrum, ibland bara en. Innovationen är inte så stor, och GP-loppen skiljer sig inte särskilt mycket från varandra. En gång om året brukar det introduceras nyheter, under utvecklingsuppehållen som kallas "säsongsbyten". Detta brukar för det mesta betyda modifierade regler och nya karaktärer, och även karaktärer som byter "stall". Alla dessa episoder, kallade "*något lands* Grand Prix, får alltid en årlig uppföljare. Nu är det alltså Europas tur.

Europas GP har en slående visuell likhet med förra årets upplaga. Det enda som egentligen skiljer är att McLaren-bilarna är oerhört fula. Trots att det utövats påtryckningar från fansen i flera månader har inte designen ändrats. I övrigt har bansträckningen inte ändrats nämnvärt. Personligen tycker jag att man skulle ta tillbaka Nordschleiffe-designen, som användes i seriens ungdom. Det är konstigt att utvecklingen inte producerar roligare episoder.

Många av spänningsmomenten har försvunnit, Kimis sistavarvs-haveri har bytts ut mot en trist Super-Schumi. Det spekuleras redan nu att en modd är under utveckling där Schumis vänstra bakdäck har butits ut mot en blomkruka, vilket torde betyda att Alonso har chans att hänga med.

Men överlag så känns Europas GP 2006 som en besvikelse, de många fint modellerade krascherna från förra årets upplaga har bytits ut mot betydligt tristare noskons-bucklande. Allt vi fick var en eldsvåda och ett par sneda vingar. Eldsvådan såg inte ens realisk ut, och den bristande AI:n hos funktionärerna försatte hela episoden i fara. Satos avbrutna luftledare var dock ett fint grepp, som jag hoppas återkommer i framtida episoder.

Så för att sammanfatta ger jag det 57,35 %. Ganska hyfsat, men jag har sett bättre.

Vårens dofter

2006-05-05T15:25:00.000+03:00

Våren är en härlig årstid. Värmen kommer långsamt tillbakakrypandes, samtidgt som blommor och träd återfår lite hälsosammare färger. Blomdofter och nyslagna knoppar överallt. Livets doft.

Det är vad folk brukar säga. För mig är våren synonym med svett. Det blir helt enkelt för varmt, för kvickt. Inte tillräckligt varmt för shorts, men för varmt för jeans. Det är ett djävulens dilemma.

Det kan ju förstås bero på att jag inte varit så glad åt saker de senaste dagarna. Slutarbetet presenterades med pompa och ståt. Opponenterna och klassen jublade onisont, och deras omdömen var mycket bra, alltså fyra. Då kom läraren in i bilden, låt oss kalla honom "Kenta". Han tyckte det var en tvåa.

...

WTF?

Han tyckte texten var för faktatung och avancerad (jag och min medarbetare skrev om 3D-grafik). De goda nyheterna är att han även såg en potentiell fyra eller femma, om vi bara... skriver om hela slutarbetet.

Så Dreamfall får tyvärr vänta ännu längre, nu när jag är på slutarbetesstraff igen. Dessutom har jag fortfarande bokföringen ouppklarad, p.g.a. jag inte hunnit läsa något. Fem timmar Smash Bros. är mycket viktigare, right?

Men allt är inte sorligt denna dag. Det är ju både Formel 1 och Ishockey-VM i helgen! Dessutom väntar det allra första numret av LEVEL hemma i Oravais. Oravais som är internet-löst denna helg, så ni får vänta på nästa text tills på söndag.

100 bästa spelen någonsin

2006-05-04T21:47:00.000+03:00

Eftersom jag har slösat bort hela jävla dagen på Cubens Smash Bros och Soul Calibur 2, så har jag inte hunnit skriva nåt idag. Och inte kommer jag att hinna skriva något heller, då jag har bokföringsprov imorgon som jag först nu börjat se närmare på. Så därför, för att tillfredställa alla refresh-horor, så pastar (stavas det så?) jag in min topp hundra-lista över tidernas bästa PC/konsol-spel. Så jävla intressant är jag. Den som är uppmärksam kan räkna ut vilka de fem Cube-titlarna jag skulle rekommendera igår är. För den listan kommer definitivt inte att bli av. Inte idag i alla fall.

Så håll käften, läs och förundras över världens enda absoluta sanning. De 100 bästa spelen någonsin.

1 Mafia
2 Knights of the Old Republic
3 Resident Evil 4
4 Max Payne 2
5 Planescape: Torment
6 God of War
7 Half-Life 2
8 No One Lives Forever
9 The Legend of Zelda: Ocarina of Time
10 Max Payne
11 World of Warcraft
12 Unreal Tournament 2004
13 Psychonauts
14 No One Lives Forever 2
15 Super Smash Bros. Melee
16 Beyond Good & Evil
17 Shadow of the Colossus
18 Knights of the Old Republic II
19 Baldurs Gate 2
20 Anachronox
21 Splinter Cell: Chaos Theory
22 Metroid Prime
23 The Legend of Zelda: The WindWaker
24 Metal Gear Solid 3: Snake Eater
25 TrackMania Nations ESWC
26 King Kong
27 Prince of Persia: The Two Thrones
28 Burnout 3: Takedowm
29 Thief: Deadly Shadows
30 Prince of Persia: Sands of Time
31 Gran Turismo 4
32 Fahrenheit
33 Grand Theft Auto: Vice City
34 TrackMania
35 Carmageddon 2
36 Super Mario Sunshine
37 Prince of Persia: Warrior Within
38 Deus Ex
39 Grand Theft Auto: San Andreas
40 FlatOut
41 NHL 2003
42 Far Cry
43 Worms Armageddon
44 Mario Kart: Double Dash!!
45 Half-Life
46 Colin McRae Rally 2
47 Neverwinter Nights
48 Insane
49 GTR: FiA GT Racing
50 Rayman
51 Motocross Madness
52 Quake III Arena
53 Jak and Daxter
54 Unreal Tournament
55 Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay
56 Metroid Prime 2
57 Ico
58 FEAR
59 Tomb Raider Legend
60 Jedi Knight: Jedi Academy
61 Metal Gear Solid 2: Substance
62 Halo
63 Urban Chaos
64 Call of Duty
65 Mario Kart 64
66 Soul Calibur II
67 Ignition
68 F1 2001
69 Serious Sam 2
70 Grand Theft Auto 3
71 Rallisport Challenge
72 Moto GP 2
73 Motocross Madness 2
74 Jedi Knight 2: Jedi Outcast
75 Splinter Cell
76 Giants: Citizen Kabuto
77 American McGees Alice
78 Oni
79 Doom 3
80 Tiger Woods PGA Tour 2005
81 Manhunt
82 Driver
83 Tales of Symphonia
84 Counter-Strike
85 Midtown Madness 2
86 Gothic II
87 Bloodrayne
88 Medal of Honor: Allied Assault
89 Carmageddon
90 Command & Conquer: Red Alert 2
91 Gun
92 Liero Xtreme
93 Soldier of Fortune
94 Command & Conquer: Tiberian Sun
95 Total Overdose
96 Serious Sam: The 2nd Encounter
97 Rayman 2: The Great Escape
98 Broken Sword 3
99 Re-Volt
100 Viewtiful Joe

Cuben fyra år!

2006-05-03T17:53:00.000+03:00

Som av en händelse så visade det sig att Gamecube fyller fyra år i europa idag. Jag känner mig därför pliktskyldig att skriva ner ett par rader om min favoritkonsol. Just det, den slår PlayStation 2, inte bara prestandamässigt. Jag gillar det mesta bättre med Cuben, utseendet, formen på kontrollerna, de små minidiscarna samt förstås spelen. Nintendo har än idag en känsla som ingen annan kommer i närheten av. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag blir alltid på ett så enormt gott humör när jag spelar Zelda eller Mario.

Som födelelsedagspresent så annonserade även Nintendo att Cubens pris kommer att sänkas nu i maj. Priset är inte bestämt ännu, men spekulationer förekommer ända ner till 59$, vilket är ungefär vad ett fullprisspel går för idag. Det finns alltså absolut ingen anledning att inte äga en Cube efter maj (om man inte väntar på den bakåtkompitabla Wii förstås) men om du fortfarande tvekar så tänker jag nämna mina topp fem-kandidater att hålla Cuben sällskap i shoppingkassen på vägen hem. Imorgon. Eller nåt. Orkar inte nu, borde egentligen göra något vettigt, som skolarbete eller nåt sånt.

Breaktime! BREAKTIME!

2006-05-03T15:19:00.000+03:00

Hugaligen, det märks verkligen att vi börjar närma oss slutspurten i skolan. Därför gör jag en liten checklista för resten av den här veckan, som jag delar med mig av ingen anledning överhuvutaget.

1) Fysikprov imorgon, måste försöka hitta några relevanta papper
2) Slutarbetet ska presenteras imorgon, med medföljande ångest
3) Ska även vara slutarbetesopponent imorgon, vilket betyder att jag måste skumma igenom slutarbetet ännu en gång
4) Bokföringsprov på fredag, i:et har stått i över ett år
5) Guyas hujase färdigt på fredagen, vilket kommer att resultera i en ytterst förvirrad liten text
6) "Uffes" broschyrjuttu ska vara färdig, även den på fredag

Och jag som vill spela DREEEEAMFAAAALL!!1 :'(

Lostda (med tyst T)

2006-05-03T13:48:00.000+03:00

Nu är vi strax halvvägs genom skolveckan, vilket vanligtvis alltid medför ett avsnitt av Lost. Till mångas förtvivlan sändes det inget avsnitt från Fyran förra veckan, men ikväll är det återigen dags. Men nu orkar jag inte skriva mer om det, för vi håller på med en marknadsundersökning och är lite "lost". HAWHAAAAW!

...men va fan då!

2006-05-02T18:23:00.000+03:00

Jävla stoljävel, jag kan ju inte arbeta under de här förhållandena! Och jag kommer att göra precis ingenting åt saken. Så lat är jag!

Vi har hittat hem igen

2006-05-02T16:01:00.000+03:00

Vi i min klass har känt oss vilse på sistone. Vi har oftast irrat runt som huvudlösa höns, och inte haft någon aning om vart vi ska ta vägen. Den enda anledningen att vi överhuvudataget överlevt, och inte gått och självdött i något hörn, är Johan. Samme Johan som hatar Star Wars. Han vet alltid i vilket rum vi ska vara, oavsett om det är ny period eller inte.

Men idag var allt normalt igen efter ett par veckor av förvirring. 309 - vi har saknat dig. Men det blir lite småsvettigt när ett gäng svettiga datanomkillar (och en tjej) spenderar hela dagen i samma jävla rum. Så vi borde gå ut och lufta på oss vid varje tillfälle som ges. Men tror ni vi gör det? Nej, såklart inte. Vi är datanomer, nattdjur, som försvinner vid för starkt solljus. Det enda ljus vi behöver är det bleka skenet från skärmarnas bildrör.

Så vad gör vi när vi sitter inne varje rast? Gör läxor? Absolut inte, vi spelar Trackmania. Gärna över timmen per dag. Jag brukar äga alla för det mesta; både mina kompisar och det okända folket på det världsomspännande nätet. Överhuvudtaget är Trackmania Nations ett riktigt kul tidsfördriv, och gratis dessutom. Släpa er över till FragZone för att testa vettja.

Men nu blir det tyvärr inga Trackmania på ett par timmar. Inget Dreamfall heller, som är mitt senaste spelprojekt. Måste skriva lite på en marknadsföringsuppgift samt en finskauppsats. Nåja, uppsats och uppsats, tre rader ska jag väl få ner. Men först ska jag koka mig lite makaroner och korv, människans basföda.

"Stäng åv ede speli."

2006-05-02T11:34:00.000+03:00

Så brukar det låta i den skola jag går i. För ni som inte fattar vad det betyder, så är det dialekt. Och jag tänker inte säga vad det betyder heller, men om ni inte är helt blåsta så lär ni klura ut det själva.

Hur som helst, så brukar det vara vår käre lärare som säger så, låt oss kalla honom "Uffe". För det mesta brukar vi inte lyda, då vi på något sätt måste uthärda de extremt slöa dagarna i den här skolan. Medlen för att bota tristessen brukar heta Insane, Liero Xtreme och Trackmania Nations. Johan hatar dock Trackmania. Och Star Wars. Johan är elak.